Malmöhusgardets fana
Följande artikell är hämtad ur gardets egen tidning, Gardesnytt nr 1 1994, och är skriven av gardet grundare
och dess första hövitsman, Sten Johnson.
 
En kort beskrivning över fanan och dess bakgrund.
 

Att gardet skulle ha en fana var ganska naturligt.
En fana har genom hela historien varit en samlande symbol.
Fanan skulle äras och hållas högt. En ed svuren inför fanan var så viktig att man hellre skulle offra sitt liv än
att svika den eden.
Att förlora sin fana var också ofta lika med förlust av ett helt slag. Att hala eller sänka sin fana
frivilligt var ett tecken total ock villkorslös kapitulation.

Allså att skapa en egen fana var inte något som man gjorde på en höft. Dessutom var förebilderna 1500-talets fanor, fantastiska konsverk, färgrika och uppbyggda av komplicerade heraldiska tecken. Varje tecken och färg hade sin speciella innebörd.
Att det inte skulle bli enkelt hade jag ganska klart för mig, menatt heradiken var så komplicerad kunde jag inte
i min vildaste fantasi föreställa mig.
Att beskriva alla invecklade turer som ledde fram till fanan skulle trötta den mest intresserade läsare.
Bakslagen var många, man får nämligen inte använda vapentecken hur som helst.


Den första idén gick ut på att fanan skulle innehålla symboler för Danmark och Sverige.
Detta stupade på att Danmarks tre lejon (alt pantrar) inte fick användas. Det var ingen ovilja från dansk sida,
man beklagade verkligen de hårda reglerna och det nej man måste ge oss.
Sveriges tre kronor kunde vi dock efter ett komplicerat anhållandeförfarande tillåtas få använda.

Nästa idé att skapa en fana helt av fantasitecken var heller inte rolig. Det historiska symbolvärdet skulle gå förlorat och fanan skulle bli ganska själlös. Här gällde det att inte ge upp, utan söka vidare. Dvs försöka hitta "garnändar", börja nysta och se vart det leder.
En av dessa skulle leda mig till Christer Bökvall, en av Sveriges kunnigaste heraldiker och tursamt nog bosatt i Malmöregionen. Han hjälpte mig att reda ut den heraldiska mystiken och kunde hänvisa till lämplig litteratur.

Christer har sedan dess varit passiv medlem i vår förening. Han var också tongivande så att hans arbetsplats
Sydkraft kom att bli en av våra första sponsorer.
Efter många turer började en idé ta form. Fanans grund skulle utgöras av vapentecken från länsherrarna på
Malmöhus under "vår tid". Anders Reisnert och Sven Rosborn var välvilliga och plockade fram tänkbara namn
och fakta. Sedan blev det djupdykning i danska adelskalendern.
Det gällde att hitta vapentecken som man kunde komponera en fana av.

Färgerna, gult, blått, rött och vitt var önskvärda för att symbolisera vårt komplicerade danssvenska förhållande. Dessutom skulle helst adelssläkterna vara utdöda för att inte vålla problem med efterlevande släktingar.
Detta i sin tur skapade problem speciellt för de släkter som försvunnit redan under 1600-talet.
Hur såg de korrekta vapenbilderna ut?

Våra bibliotek med deras möjligheter till fjärrlån är hät till ovärderlig hjälp.
För en gång skull ramlade alla pusselbitar på plats och fyra länsherrar utkristalliserade sig. Alla stämde,
de hade varit betydelsefulla och verkat under "vår tid" (1524-1559), färgerna utgjorde inga problem och
släkterna var utdöda. Någon gång skall man ju ha tur också.

Fanan började ta form, ett gult kors avgränsar fyra fält, ett för varje "länsherre". Korsfanan ger den också sin skandinacviska prägel. Korset kantades med en röd bård för att anknyta till de skånska färgerna.
Korset gjordes också något utsvängt för att anpassas mer till 1500-talet. Mitt i korset placerades en
guldbårdskantad vit sköld med ett eget komponerat guld-kronekrönt, rött griphuvud för att markera vår
samhörighet med Malmö stad och Skåne.

Så småningom fanns allt nedritat. Färgerna, figurerna, fälten, allt var sammansatt till en komposition som höll.
Fanan var en nyskapelse, men hade med all säkerhet rönt uppskattning i 1500-talet, även i detta stämmer symboliken med vår förening.

När man nu visste hur fanan skulle se ut, så återstod bara ett problem.
FANAN SKULLE TILLVERKAS OCKSÅ !!!!!!

Kontakt med professionella flaggsömmare visade snart att tillverkningen av en sådan fana skulle vida överstiga vår budget. Något måste göras, en bra sak får inte stupa på en så banal sak som pengar.
Att sy en sådan fana var mycket komplicerat och tidsödande. Fanan skulle vara dubbelsidig i siden-liknande
material. Varje liten del skall appliceras och sys fast med tusentals små stygn, allt för hand.
Kanske kunde detta vara underlag för en sykurs vars slutmål skulle vara den färdiga fanan.
Idén verkade vara bra. Kerstin på flaggfabriken Skandia erbjöd sig att vara kursledare.
Intresserade gardesfruar kontaktades, lokal ordnades, formaliteter ordnades med studieförbund.
Ibland går man över ån för att hämta vatten, som det snart skulle visa sig.
Tyg inhandlades och kursen kom igång, verkade och avslutades men ingen fana blev färdig.

En sak var dock bra, den visade att vi redan hade mycket duktig a sömmerskor i Gardet.
Denna lilla kärngrupp tog nu hand om alla de halvsydda delarna och fortsatte var och en på sina håll och se snartbörjade fanan ta form. De bevisade snart att verkligheten kunde överträffa fantasin.
Efter ett halvår kunde de visa upp slutresultatet, vilken fantastisk fanduk de hade åstadkommit.
Ulla Malmquist, Ann-Christin Wänberg och Britt-Marie Korsberg, ni har verkligen heder av det fantastiska
arbete ni har åstakommit.
Till historien hör också att Ulla Malmquist numera är anställd på flagg-fabriken Skandia och producerar
huvuddelen av deras sydda flaggor.
Så kan det gå.

Fanan försågs sedan med stång och Bengt "Guldhändige" Månsson tillverkade en mycket vacker spets
till stången i rent silver.
Fanan kom sedan att överlämnas till gardet, av de med rätta stolta damerna, vid en högtidlig ceremon
i i riddarsalen på Malmöhus den 27 november 1987.

Dagen till ära blev en dikt skaldad vid fanans högtidliga överlämnande till Malmöhusgardet av damerna.

Fanan har sedan dess gjort tjänst i gardet och mottagit mycket beröm.
Den har från initierat håll, erhållit omdömet; *Ett heraldiskt konstverk av yppersta rang*.
Det är med en äkta känsla av stolthet vi kan visa upp vår fana.

 

Sten Sturske

 
Tillbaka
PF